willa

Förmiddagen blev till att springa A-B ärenden, eftermiddagen tillbringade jag med att dra runt Adam på gallerian för att hitta en klänning och en bikini till mig. Jag hittade ingenting, men vi gick och såg Toy Story 3. Den var faktiskt extremt bra och rolig. Det var ett tag sedan jag såg ettan och tvåan men jag tror faktiskt att den här var bättre än båda. När vi kom tillbaka till huset så kom Vican hem och ville gå på bio! Adam hade träning med kören så jag och Vican åkte tillbaka till köpcentrumet och såg Killers. Den var helt ok underhållning men tyckte nog att Toy Story var bättre.

Endast en dag kvar och sedan bär det av hem till Sverige.

Jag åkte ner till Joanna i torsdags kväll och fredagen spenderade vi några timmar på stranden. Jag är så otroligt bränd! Gör ont!!! Det är på nedre delen av ryggen och övre delen på låren, de ställen som inte har sett så mycket sol tidigare i år såklart. Jag hade planerat att tillbringa denna dag vid poolen men vet inte om det är så bra nu, tar nog itu med lite ärenden först och sedan kanske åker dit på eftermiddagen när den värsta solen är borta. Behåller shortsen på dock.

Dagarna för Sverige börjar räknas ner nu, inte långt kvar...

Så jag sitter i ett hus på jag vet inte hur många kvadrater meter men det är väl ungefär fyra gånger stort som vårat hus i Sverige, åtminstone. Av någon anledning så bestämmer sig Vican för att sova i mitt rum idag (för hennes nästan dubbelt så stora säng som 90 sängen i mitt rum är tydligen inte lika inbjudande). Fyra timmars skillnad i dygnsrytm spelar tydligen ingen roll utan vid halv tio är det dags att släcka. Så nu sitter jag här i mörkret och känner hur vampyrtänderna växer fram. In från den dunkla, men aningen mer upplysta hallen, kommer A-B lunkandes och undrar ifall jag kan någonting om Victorianska eran och romanticismen. Inte ett dyft kommer jag ihåg från när Birgitta försökte lära oss det för fyra år sedan. Ändå så finner jag mig själv sitta på Christinas säng och googla romanticismen och victoriansk era medans Christina ligger i sin säng och gnäller om att hon ska hitta på någonting att srkiva imorgon, och A-B sitter vid skrivbordet och slår i boken.
Slutligen så ser jag Mary Shelleys namn mitt i alltihop och jag skriver ner lite förslag åt Christina om vad i Frankenstein hon kan använda till sin uppsatts. Jag går tillbaka till mitt mörka rum med endast dataskärmen som ljus. Jag sitter nu här och lyssnar på Vicans täppta snarkningar och Christinas högljudda gråt över att hon är stressad över uppsattsen (SOM JAG JUST HJÄLPTE HENNE MED!!! OCH HON SA ÅT MIG ATT GÅ).

Bortsett från det så var det en ok dag. Har vairt nere hos Adam sedan i tisdags kväll eftersom Eileen hade fixat en akustisk öppen mick kväll på Barnes and Nobles som vi gick på i tisdags. Spenderade större delen av dagen med att sova och titta på film i onsdags, och sedan titta på improvisations teater tillsammans med Adam, Steph, Addison och Cupo. Imorse åkte jag tillbaka upp norr och jobbade på skolan några timmar. Just ja, har ju glömt att berätta att jag var väldigt populär hos åtminstone Stephen Jablonsky (en professor) i tisdags. Han håller på att fixa schemat och har alltid problem med att hitta rum. Så han satt där och beklagade sig över att folk inte använde rummen som de borde. Jag såg en lösning på en del av hans problem så jag avbröt hans och Janets beklagande och virriga lösningar. Jag lade fram min enkla lösning, de missförstod, jag förklarade igen och de är lite halv sura och Jablonsky ställer sig upp och säger att man kan inte bara flytta runt folk, han måste fråga först. Han lämnar rummet för att prata med Beba och kommer tillbaka glad senare och säger att det funkar om man gör så här och så här. Jag börjar surna till lite eftersom hans lösning magiskt nog är PRECIS så som det jag sa till honom, men då lägger han till: "Precis som du sa." Då blev jag lite glad faktiskt. Bättre blev det också då han börjat prata om en annan kurs och frågar om vi har schemat från förra terminen för han vill kolla upp vem som undervisade och vilken tid. Turligt nog så tog jag den kursen förra terminen, dock en annan section men jag kom iaf ihåg eftersom det var en sådan ytterst dum tid som onsdagar vid 8, så jag säger det rakt ut varpå Jablonsky säger: "I love her! Can I borrow her?"

Det är konstigt hur sådana små saker kan vara så uppskattat, och det är också konstigt hur sådana små uppskattelser så kan få mig att lämna jobbet med ett leende på läpparna.